Många kändisar på Dramaten

Ja det var många kändisar på Dramatens lilla scen ikväll när morsan tvingade med mig på premiären på En handelsresandes död.
Fast det var coolt, faktiskt.
Teater på fina salonger kanske inte varit min grej, men den här föreställningen var spännande.
Det handlade om en familj på femtiotalet i USA och pappan var försäljare som började bli sliten och snurrig. Han ville att hans äldste son skulle bli rik och jobba som försäljare också, fast sonen inte alls trivs med det.

Hemskt hur föräldrar kan lägga sig i vad barnen ska göra av sina liv och hur de kan förstöra barnens liv. Men sonen Biff var stark ändå, han genomskådade pappans lögner.

Jag såg snygga filmregissören Richard Hobert bland annat. Han är snygg fast han är så gammal. Han är född 1951 och måste vara nästan 60. Men så snygg att han ser ut som 40 ungefär.

Kulturbloggen har skrivit massor om föreställningen och Teater Stockholm också.

De två skådespelarna som spelade sönerna, tror jag vi kommer att se mer av i filmer och tv och annat. De var väldigt duktiga. De heter Christopher Wagelin och Martin Wallström.




Foto: Sören Vilks

Ständiga denna Studio Total

Vad är det för coolt med bungyjump?
"Broindianen", galningen som Bungy-Jumpade från Öresundsbron, var bara PR för den Österikiska möbelkedjan XXXLutz.

Jaha, bränna pengar eller hoppa bungy jump, modern reklamteknik.

Läs om det här:
http://www.xxxlutz.se/

Det är likt, men det är inte jag på reklambilden med sexiga klänningen

Alla tror att det är jag som är på bilden. Alltså tjejen med det ljusa håret, hon till vänster med den snygga mörka klänningen.
Det är likt. Grymt likt.
Men det är faktiskt inte jag.

Läs även andra bloggares åsikter om mode, klänning, sexigt

TV4 - en gam som inte kan bry sig om människor och utnyttjade Kleerup

Okey, då förstår jag varför Kleerup inte var på genrep av Aniara
Det här hade jag missat.
Nu förstår jag varför Kleerup inte var på genrep av Aniara.

Han är inte i något bra skick.

Han intervjuades i tv4 på onsdagsmorgonen men var i så uselt skick att det var heldåligt och omänskligt av tv4 att inte sätta honom i en taxi, få han fick åka hem och hitta sig själv.
Så uselt att utnyttja en människa på det sättet.
Gamigt TV4.

Karin Magnusson skriver i Aftonbladet:

När fyranupptäckte hur ”ur form” den inbokade gästen verkligen var, hade de flera möjligheter att ställa om intervjun. Rudolfsson hade kunnat prata på själv. De hade kunnat slänga in en repris på ett tidigare studiosamtal. De hade helt enkelt kunnat vara schyssta och satt killen i en taxi hem i stället för att låta honom sitta i direktsändning och blanda ihop ”tolvtonsmusik” med ”tolvstegsmusik”.

Kan bara säga: Jag håller med. Omänskligt och gamigt är orden för TV4.

Recension av Aniara, förresten, från en som var där.

Kleerup och musiken på Aniara

Såg genrep på Aniara på Stadsteatern igår.

Det är en vacker pjäs, poetiskt språk. Fast jag tror att många av mina kompisar i gymnasiet skulle tycka den är jobbig, nästan som dans och opera blandat med teater.

Kleerup har gjort musiken, jag försökte se om han var där. Det borde han vara, det var ju sista genrepet före premiären. Men jag kunde inte se honom. Musiken var OK, fast väldigt speciellt. Symfoni och musikal blandat.

Kulturbloggen har recenserat och skrivit ganska långt om Aniara.

Läs även andra bloggares åsikter om teater, Stadsteatern, musik, Kleerup

Till och med personer som lyckas som Anders Bagge kan må dåligt

Hur kan en rik person som lyckats så som Anders Bagge behöva gå i terapi?
Skumt.
Anders Bagge sitter i Idoljuryn, är musikproducent, har ett stort fint hus och har uppnått massor av vad många av oss andra drömmer om.
Ändå har han panikångest och behöver gå i terapi för att lära sig leva med det.
Aftonbladet har intervjuat honom:

Den populäre ”Idol”-profilen står vid ett vägskäl.

Han ägnar allt mindre tid åt låtskrivande till världs­artister, och mer tid åt att investera i musikförlag och bolag som dubbar filmer och animerar barnfilm.

Han lider inte längre lika mycket av panikångesten.

– Jag mår mycket bättre nu. Men jag behöver kognitiv behandling för att komma tillbaka till livet.

Det är liksom obegripligt att någon som lyckas uppnå vad så många drömmer om trots det kan må dåligt. Och vad det säger vet jag inte.

Philip Hughes - läcker skådespelare på Dramaten

Jag såg Philip Hughes i en pjäs på Dramaten ikväll. Pjäsen heter "En sommardag" fast den utspelar sig mest en höstdag.

Huvudrollen spelades av Lil Terselius. Hon är fantastisk, har jobbat på Dramaten i 40 år men rör sig lätt som en flicka.
En fascinerande pjäs och jag tycker Philip Hugher är läcker.

Kulturbloggen har skrivit mer om pjäsen.





Foto: Sören Vilks

Vem ska vinna Stora Kulturbloggpriset?

Ja vilken blogg är en bra kulturblogg?
Jag vet några jag tycker är bra - och jag tycker att en bra blogg om mode också är en slags kulturblogg. Mode är också kultur.
Så jag ska absolut strax skicka in förslag till Stora Kulturbloggpriset.
De har öppnat för att man kan skicka in förslag till Stora Kulturbloggpriset 2010 nu.

Här kan man läsa mer om det.

Stickat - underbart

Visst är det coolt med stickade tröjor. Jag har sett på bilder när min mormor var liten då hade de stickade tröjor. Min mormors bror hade så snygga stickade tröjor som hans mamma hade stickat åt honom.
Tyvärr är min mamma inte från den stickande generationen, så hon har aldrig stickat någon tröja eller kofta åt mig.
Men i höst finns det massor snyggt stickat att köpa i butikerna. Eller hur.

Kolla den här. Rebellisk röd men samtidigt gammaldags i mönstret.