Varför har Sweden Rock nästan inga tjejband?

Hur gubbig är rockvärlden egentligen? Sweden Rock Festival är så j-a stor och publiken är cool där. Tanter och gubbar, killar och tjejer, barnfamiljer och pensionärer.
Men på scenerna står bara gubbar och män, mest gubbar över fyrtio och många över sextio.
Inget fel i det.
Fast snyggast av alla var Ozzy Osbourne nya gitarrist. En bild på honom såg jag här, långt ner i det blogginlägget.

Men tjejer var det ont om.
Jag såg Joan Jett och jag såg Lee Aaron. Jag tror det kan ha varit något tjejband också, sedan tror jag det var helt tomt på tjejer.

Jösses vad rockvärlden är gubbig alltså Men varför?


Sveriges Radio berättar om en intervju med Lee Aaron.

Respekt Mona Sahlin

Satsa på det du brinner för. Då kommer du att lyckas.
Så predikas det för oss ungdomar.

Men samtidigt predikas det att vi ska ta fasta jobb.
Jobba, jobba, jobba ...

Men vi jobbar åtta timmar om dagen med något vi inte alls trivs med, då dör sakta men säkert vår kreativitet.

Till exempel ur Svenska Dagbladet idag:
”Att komma ner i djup koncentration kan kräva en ställtid på timmar eller dagar, veckor eller rent av månader. Har du nått en sådan koncentration, kan den rimligen inte bara slängas bort genom att du hela tiden skall vara tillgänglig för störningar som mobiltelefon eller mejl” Det skriver fysikern och författaren Bodil Jönsson i sin bok Guld.

Och:
Problemlösande processer i hjärnan kräver ostörd tid, inte minst för att låta hjärnans undermedvetna arbeta, förklarar beteendevetare och fil dr i pedagogik Gunilla Ladberg på sin hemsida.


Om samhället vill ha fler entreprenörer, fler som vågar bryta ny mark och skapa nytt, då borde vi visa respekt åt alla som vågar göra det. Mona Sahlin, som avgått som partiledare, har sagt att hon under resten av sitt liv tänker ägna sig åt sådant hon brinner för.

Expressen:
I stället för att jobba vill hon framöver engagera sig i de frågor hon brinner för: Kampen mot rasism och för jämställdhet.
– De åren som jag har kvar i aktiva livet så brinner jag för de uppdrag som jag kan utföra, sa Sahlin i Nyhetsmorgon Söndag.

Respekt, säger jag.
Eftersom hon ändå får en hygglig lön, varför inte göra det hon mest av allt vill? Fler borde göra det. Fler borde kunna göra det.

Chang Weng och Kulturbloggen har också bloggat om detta.

X-men fungerar men Kung fu panda är tröttsam

Jag såg två filmer igår, på pressvisning. Jo, det händer att bloggare blir inbjudna och jag jobbar ju lite på Aftonbladet ibland också.

Egentligen gillar jag inte så många filmer som bygger på serier, av någon anledning blir de nästan aldrig bra.
Tänk bara på Batmanfilmerna som inte alls lyckas fånga de häftiga med Läderlappen.

För att inte snacka om Spiderman som är helt misslyckade filmer. Allra värst är väl Stålmannen på film.

Men X-men: First class fungerar faktiskt. Den är till och med lite lång, två timmar och tio minuter. Men den fungerade.
Fast allra roligast hade väl de som satt i publiken och som var värsta X-men-fans. De skrattade till då och då fast jag inte fattade något. Varför skrattar de?
Det var något de kände igen förstås.

Men till och med för sådana som jag, som egentligen inte vet något om X-men fungerar den här filmen. Den handlar om hur allt började, hur X-men blev X-men och hur hans fiende Magneto blev Magneto.

Kulturbloggen gav filmen betyg 3 och det skulle jag nog också göra. 3+ till och med.

Kulturbloggen gav Kung fu Panda 2 betyg 2 - och om igen håller jag med. Egentligen är berättelsen töntig och överdrivet barnslig. Men figurerna är så gulliga att jag ändå skulle kunna tänka mig att ge den betyg 2.

Relaterat: Chang Weng