Haha, alla chefer är dåliga nästan

Var åttonde arbetande svensk är chef för andra. De är drygt 500 000, män och kvinnor som sätter standarden för det mesta av vår umgängeskultur. Så varför räknas de inte som kulturarbetare? Det är deras kvalitet, inte Dramatens, som speglas i ansiktsuttrycken på buss och tunnelbana.

Detta har man förstått i styrelserummen. Därför skickas dessa chefer oupphörligen på kurser.

Från Dagens Nyheter. En gammal känd journalist som heter Maciej Zaremba och som fått priser för att han avslöjat att byggnadsarbetarnas fackförbund inte vill ha dumpade löner och som i DN skrivit om hur hemskt det är att arbetare sluter sig samman i fackförbund, har skrivit om chefskurser nu.

Han har kollat upp att chefer sällan blir bättre av alla de dyra chefskurser de skickas på.

Haha.
Förvånande?

De flesta som vill bli chefer har ju en stark lust att styra och ställe över andra. Bara genom att man vill bestämma över andra har man ju något knäppt inom sig.
Maciej Zaremba har en poäng. Han visar att chefer blir betydligt bättre människor av kultur som konst. Sådant som får dem att se utanför sig själva. Javisst.

Det är ju självklart.

Tyvärr biter nog det inte alltid på de värsta typerna. Jag känner en person som gav en bok till sin vidriga psykopatchef. Men det hjälpte inte hur många böcker den chefen fick. Chefen fortsatte ändå att trycka ned medarbetare och att välja ut någon att mobba.

Världsklass=buskis

Håll med om att det är lite trist att svenska folket röstar så ruggigt traditionellt och konservativt när det gäller Melodifestivalen.
Inget nytt spännande band kan komma fram och få tävla för Sverige utan alla som röstar klampar på i samma gamla förutsägbara spår.
Det håller inte idag. Den som kan få fram något som sticker ut ur mängden, den kan vinna.

Det är så trist att precis de artister som är favoritet i förväg också vunnit de två deltävlingarna hittills.

Alltså: hur styrda är de som röstar?

Det är förstås så att alla ungdomar som har koll på ny musik har bättre saker att göra en lördagskväll än att kolla på Melodifestivalen och att rösta där. Vem vill slösa bort sina mobiltelefonpengar på att rösta där? Bara den som inte har något liv. Typ.

Arrangörerna av Melodifestivalen har låga tankar om vad världsklass betyder, förresten.

Det har varit läsarstorm för att programmen varit så usla. Och då säger den ansvarige på SVT att programmen håller världsklass.
Undrar om den mannen nånsin varit utanför Sveriges gränser? Världsklass?

Aftonbladet:
. ”Något av det sämsta jag har sett.”

”Stängde av efter den pinsamma hiphopsketchen.”
Aftonbladets läsare är inte nådiga mot ”nya” Melodifestivalen – men projektledaren Thomas Hall prisar förändringarna.
– Som yrkeshantverk är det på gränsen till världsklass, säger han.

Relaterat:
Aftobladet 1, Aftonbladet 2, Jinge, Expresen, DN, SVD

Vackra kläder i Tartuffe på Stadsteatern

Mirja Turestedt som Elmire, Orgons nya fru, i Tartuffe på Stockholms Stadsteater, som hade premiär på lördagskvällen 12 februari 2011.

Handlingen utspelar sig i slutet av 1800-talet i Paris i en rik familj. Kvinnorna har fantastiska sidenfrasande klänningar. Männen har lite tristare kostymer, fast ofta ljusa kostymer - vilket är lite snyggare än de vanliga mörka kostymerna som affärsmän brukar ha.

Tartuffe har spelat oändligt många gångar i alla möjliga sammanhang. Nu är det Stockholms Stadsteater som spelar den och har roliga, luriga Johan Rabaeus i rollen som Tartuffe.

Jag var på premiären. Det är stor skillnad att gå på teaterpremiär och galapremiär på filmer. På filmernas galapremiärer står kändisfotograferna i kö för att plåta alla kändisar. På teaterpremiärer är det också en hel del kändisar, men alla låtar alla vara i fred, ingen springer runt och plåtar alla och varandra.

Vad är skillnaden? Kanske att det är betydligt fler medelålders som går på teaterpremiärer och många av kändisarna är politiker och inte bara skådespelare.
Sedan är det nog tyvärr så att unga människor är mer imponerade av att någon är kändisar.
Varför skulle annars så många unga tjejer som bloggar fylla sina bloggar med bilder på sig själv och kändisar?
Och unga människor idag måste vara extremt puckade, eftersom hundratusentals tycker det är coolt att läsa om någon som går och letar porslin i butiken. Har de inga egna liv eller?

Idioter - säger jag om såna unga tjejer. Jag är unga själv, 18 år. Men jag behöver inte skryta med att jag träffar en massa kändisar, mitt värde blir inte större för att jag träffar kändisar. Jag är jag och har för tusan ett värde i mig själv.


Här finns en recension av Tartuffe, förresten.

Fotograf till den snygga bilden är Petra Hellberg.

Läs även andra bloggares åsikter om teater, klänningar, Kenza, ungdomar, idioter, Foki, Kissie