Var åttonde arbetande svensk är chef för andra. De är drygt 500 000, män och kvinnor som sätter standarden för det mesta av vår umgängeskultur. Så varför räknas de inte som kulturarbetare? Det är deras kvalitet, inte Dramatens, som speglas i ansiktsuttrycken på buss och tunnelbana.
Detta har man förstått i styrelserummen. Därför skickas dessa chefer oupphörligen på kurser.
Från Dagens Nyheter. En gammal känd journalist som heter Maciej Zaremba och som fått priser för att han avslöjat att byggnadsarbetarnas fackförbund inte vill ha dumpade löner och som i DN skrivit om hur hemskt det är att arbetare sluter sig samman i fackförbund, har skrivit om chefskurser nu.
Han har kollat upp att chefer sällan blir bättre av alla de dyra chefskurser de skickas på.
Haha.
Förvånande?
De flesta som vill bli chefer har ju en stark lust att styra och ställe över andra. Bara genom att man vill bestämma över andra har man ju något knäppt inom sig.
Maciej Zaremba har en poäng. Han visar att chefer blir betydligt bättre människor av kultur som konst. Sådant som får dem att se utanför sig själva. Javisst.
Det är ju självklart.
Tyvärr biter nog det inte alltid på de värsta typerna. Jag känner en person som gav en bok till sin vidriga psykopatchef. Men det hjälpte inte hur många böcker den chefen fick. Chefen fortsatte ändå att trycka ned medarbetare och att välja ut någon att mobba.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar