Snacka om att jag skämdes då, för typ tre år sedan. Jag skulle fika med mamma på stan.
Ja man kanske inte ska göra sådant, men jag var 15 och mesig och snäll.
Så kom vi gående där på Hötorget och plötsligt skriker mamma och pekar med båda händerna på en ljushårig stor man en meter framför oss:
- Där står han, min favorit.
Mannen bara log.
Det var skådespelaren Rolf Lassgård.
Eftersom mamma fyller år nu i mars köpte vi en biljett till henne på premiären på Bröderna Karamazov på stadsteatern i Stockholm. Rolf Lassgård spelar en av de fyra bröderna där. Vi köpte biljetter till både mamma, pappa och mig.
Så vi såg den.
Det var rätt häftig, lite thrilleraktig och mörk och med dova ljud från stora kyrkklockor. Den var liksom lite mystisk och de fyra skådespelarna turades om att ta på sig en stor rysk päls - och den som hade den på sig var då den hemska egoistiska vidriga pappan.
Jag har hittat några recensioner av föreställningen om du vill läsa mer om den:
Teatermagasinet, Svenska Dagbladet, Kulturbloggen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar