Albin Flinkas regerar i Hair

För oss som är födda flera decennier efter hippietiden är det rätt kul att se hur de unga tänkte då. Det kommer fram bra i Hair, fastän att det är en musikal och inte vanlig teater. Kanske ännu mer, eftersom musiken är viktig för hippies.

Jag såg premiären och Albin Flinkas spelar Claude, som tvingas åka ut och kriga.

Den som ser Hair kommer att inse hur sjukt det är att kriga.
Gadaffi i Libyen borde se Hair.

Teatermagasinet har recenserat Hair.

Vargtimmen - skön skräckteater

Vargtimmen är timmen före gryning. Då är allt som mörkast och den som har ångest mår som sämst.

Ångest är inte roligt. Men på scen kan de bli bra teater. Vargtimmen på Dramaten är en läskig pjäs om en man som blir alltmer galen. Döda människor och levande kommer till honom under timmen före gryningen som spöken och demoner. De tar greppet om honom mer och mer. Hans fru, Alma, som är lugn och trygg, dras dock med i spökenas värld.

Det är ingen pjäs för den som vill ha söta sagor och vackra slut. Men den som vågar se verkligheten och allt som finns, mörkt och ljust, ska definitivt se till att se Vargtimmen på Dramaten.

Spökena och demonerna är sköna, förvridna, galna, läckra ...
Allra mest förstås Peter Engman som är som en Johnny Depp.

Flera bloggar har skrivit om föreställningen:
Kattkorgen från genrepet, Kulturbloggen från premiären och Teatermagasinet har en mängd bilder från pjäsen.

Foto: Sören Vilks

Vinn biljetter till The Fighter

Mark Wahlberg är lite gammal för mig men ändå ...
Han är sexig.
Nu finns chansen att se honom i en roll i The Figher. Han var nominerad till en Oscar men tyvärr vann han inte.
Christian Bale som spelar hans knarkande storebror vann en Oscar för sin roll som galning.
Det är rätt typiskt. Det är enklare att vinna en Oscar för en roll om man spelar galen.

Nu finns det chans att vinna biljett till filmen The Fighter. Det är en enkel tävling hos Kulturbloggen.
Jag tänker hänga.
Varför gör inte du det också?

Läs här hur du ska göra för att vinna biljetter.

När mamma såg Rolf Lassgård skrek hon: Där är han, min favorit

Snacka om att jag skämdes då, för typ tre år sedan. Jag skulle fika med mamma på stan.
Ja man kanske inte ska göra sådant, men jag var 15 och mesig och snäll.

Så kom vi gående där på Hötorget och plötsligt skriker mamma och pekar med båda händerna på en ljushårig stor man en meter framför oss:
- Där står han, min favorit.

Mannen bara log.

Det var skådespelaren Rolf Lassgård.

Eftersom mamma fyller år nu i mars köpte vi en biljett till henne på premiären på Bröderna Karamazov på stadsteatern i Stockholm. Rolf Lassgård spelar en av de fyra bröderna där. Vi köpte biljetter till både mamma, pappa och mig.
Så vi såg den.
Det var rätt häftig, lite thrilleraktig och mörk och med dova ljud från stora kyrkklockor. Den var liksom lite mystisk och de fyra skådespelarna turades om att ta på sig en stor rysk päls - och den som hade den på sig var då den hemska egoistiska vidriga pappan.


Jag har hittat några recensioner av föreställningen om du vill läsa mer om den:
Teatermagasinet, Svenska Dagbladet, Kulturbloggen